Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vermland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VEKMLAND.
243
vara sitt namn fläckfritt, och intet större brott än att
förbinda det med ett dåligt," sade majoren med efter-
tryck och rörde om i sitt glas.
Pastorn skakade betänksamt på hufvudet och sade,
liksom obeslutsam, om han skulle gifva sig in i längre
dispyt om denna för majoren så ömtåliga fråga:
"Ni nyttjar allt bra starka uttryck, herr major!
Gud allena vet, hvilket som är det största brott."
"Det största brott är brott emot hederns lagar,
pastor, och den, som icke sätter sin heder öfver allt
annat, han är en skurk."
"Man skulle kunna kalla det der en soldatreligion."
"Kalla det hvad ni vill, men det är min moral."
"Nå, jag tror också, att vi i grunden tänka lika,
men bruka olika uttryck för våra tankar; ni talar om
heder, då ni kunde säga samvete, och har stält stolthe-
ten öfver er familj och ert namn, såsom er idol och
väktaren af er så kallade hederskänsla; det är lyck-
ligt emellertid om denna hederskänsla aldrig kommit
i strid med ert förnuft och ert hjerta..."
"Hvad är det för buller på gården ? Jag hör hun-
darna skälla och vagnshjul rulla igen," sade friherrin-
nan, som väl funnit den förlorade nålen, men nu var
sysselsatt att med Ingrids hjelp reda ut sitt trådnystan,
som den förtjusande Rapide dragit med sig under soffan
och trasslat ihop i en härfva.
Ingrid, hvars alla tankar cirkulerade omkring ett
enda föremål, kände sitt hjerta slå med fordubblad fart,
och lyssnande efter det buller, som åter förkunnade
en främmandes ankomst, fortsatte hon i sin förvirring
hundens verk i stället att reparera detsamma.
"Min lilla vän, du trasslar ihop tråden ännu värre,"
sade friherrinnan, i detsamma Jansson anmälde:
"Herr kapten Jernek och baron von Develsburg."
Majoren kände ett ofrivilligt obehag vid baronens
namn, ehuru han icke genast erinrade sig honom, eller
kunde uppfatta orsaken dertill.
Emellertid, då han välkomnade de båda herrarne,
och kaptenen, som var hans granne och vän, presen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
