Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathildas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDAS MAN.
309
med sig sjelf, som icke kunde öfvervinna den och åter-
finna sitt vanliga lugn och sin sjelfbeherrskning.
Emellertid h vilade denna mjuka varma arm emot
hans, han kände hennes kläder snudda vid sina egna,
hörde hennes häftiga andetag och såg hennes bara
h vita hand, som fasthöll slöjan, hvilken blåsten oupp-
hörligt fläktade förbi hans ansigte, och slutligen, då
hon tycktes hafva sansat sig från sin förskräckelse,
hörde han åter denna ljufva, klara röst, som smekande
smög sig ifrån hans öra till hans hjerta, eller åtminstone
till hans sinnen, och grumlade hans hittills så lugna
och passionsfria själ.
Hvar fins väl den man, som kan bli fullkomligt
känslolös för en vacker och listig qvinnas bemödande
att behaga honom? Juanna var den mest fulländade
kokett, och Ellis var i hög grad oerfaren.
Han anade ingen fara och tänkte sig aldrig möjlig-
heten af en otrohet emot sin hustru, och just genom
sitt trygga förlitande på sin egen natur, insöfdes hans
förnuft och hans omdöme, medan hans sinnen berusades.
Under hela denna vådliga tete å tete var han
icke i stånd att klart reflektera öfver sin egen sinnes-
stämning och var fullt öfvertygad, att han råkat ut
för ett missöde, som i hög grad generade honom, ända
tills det skakande åkdonet stannade vid gathörnet,
hans följeslagerska hoppade ur, tackade honom för
hans artighet och ville ensam fortsätta den återstående
vägen; då först öfverraskades han af sin egen ifver
att följa henne fram till hennes port.
Då hon slutligen försvunnit derinom, stod Ellis
qvar ännu i flera minuter, utan att han visste derom;
han kände ännu tryckningen af hennes hand, såg den
gratiösa böjningen af hennes hufvud och konturerna
af hennes höga och smärta växt.
Den stackars unge mannens hela reflexionsförmåga
var tillintetgjord; han visste ingenting annat, än att
han med ens kände en obeskriflig saknad, en tomhet
och vedervilja för allt och allra mest vid sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
