Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSEGLADE ASKEN. 557
gande. "Doktorn är bortrest; han följde med herr
Adrian i morse till kapten Jernék, som är sjuk."
Majoren utstötte en svordom och friherrinnan höll
ett långt tal för att påminna pastorn, att hon genast
vid Ingrids inträde sett att hon var sjuk, och meddelat
pastorn sin fruktan, att hon kunde få nervfebern, hvari
flere personer insjuknat vid bruket.
Man bar emellertid den afsvimmade till hennes
rum. Helena tillkallades och Hanna skickades af fri-
herrinnan efter alla flaskor och burkar, som husapote-
ket innehöll.
"Jag tror, att fröken, då hon kommer till sans,
skulle bli mycket ledsen att finna så många omkring
sig," sade Helena ödmjukt. "Jag är temligen van att
sköta sjuka och skall nog ensam vårda henne, helst
det troligen endast är en svimning, förorsakad af frö-
kens trötthet sedan gårdagen."
"Ja, du har rätt, Helena, vi skola aflägsna oss;
skicka mig snart bud om din frökens tillstånd," sade
friherrinnan, i det hon lemnade rummet och förmådde
Alma att följa sig.
Helena stängde dörren efter dem och närmade
sig sedan åter sin matmor, hvars hand hon fattade, i
det hon knäböjde framför henne och ångestfullt be-
traktade hennes bleka och liflösa ansigte.
En suck smög i detsamma öfver Ingrids läppar,
färgen återkom till hennes kinder, hon öppnade ögonen
och satte sig upp.
"Hvad är det, Helena ?" hviskade hon förvirrad.
"Jag drömde.. . jag tyckte ... Ah, nu minnes jag!"
tillade hon smärtsamt och föll tillbaka ned emot sof-
fan igen.
"Det är ingenting farligt. Fröken mådde illa der
nere, en svimning, ingenting annat," sade Helena, som
genast återtagit sitt vanliga lugna sätt och reste sig upp.
"Jag fruktar, att jag skrämt tant och pappa."
"Åhja, herrskapet blefvo ängsliga naturligtvis och
fruktade, att fröken kunde bli allvarsamt sjuk, men
jag har ofta sett sådana här små nervattacker, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
