Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSEGLADE ASKEN. 559
"Min Gud, min Gud! Det är detta allt, sam jag
har känt, sedan jag kom hit; men lägg ännu dertill
q valet hos den, som i vansinnig och djefvulsk blindhet
hopat denna sorg of ver ert oskyldiga hjerta!"
"Hvad menar du, Helena?" sade Ingrid, förskräckt
öfver kammarjungfruns obegripliga rörelse och ännu
obegripligare ord.
"Förlåt, förlåt!" stammade denna, häpen öfver
den ofrivilliga och blixtsnabba ånger, som Ingrids djupa
smärta framkallat och som med ens låtit henne falla
ur sin så väl inöfvade och utförda rol. "Förlåt, om
edra ord, som händelsevis träffade mina egna känslor
och öden, kom mig att glömma, h vem jag är," tillade
Helena i sin vanliga ton och böjde sig ned för att
upptaga Ingrids tappade näsduk.
"Du är en besynnerlig flicka, Helena, och det är
just, h vem du verkligen är, det vill säga: ditt förflutna
lif och dess sorger, som du måste förtro mig," återtog
Ingrid mildt och räckte henne handen.
"Jag hör, att Hanna knackar på dörren," inföll
Helena, glad att någon händelse afbröt detta uppträde,
hvilket satt hennes förställningskonst på ett prof, som
hon alls icke beräknat: det af hennes ändtligen vak-
nade samvete och rättsbegrepp. "Jag lofvade friherr-
innan att skicka bud om frökens tillstånd och det är
bäst att låta Hanna komma in," fortfor hon och gick
att öppna dörren.
"Skynda dig, Helena, efter en varmare kappa åt
din fröken," sade majoren, då Ingrid med sin tant kom
ut i förstugan dagen derpå, för att göra en promenad
i den tunga gamla täcksläden, som väntade utanför.
Kammarjungfrun sprang uppför trappan, och då
hon återkom, svepte majoren sjelf det medförda plagget
omkring sin dotter, kysste henne på pannan och sade
med en låtsad glädtighet, hvarunder allvaret och oron
tydligt framträdde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
