Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 JEKNRISTGEN.
"Var rädd om dig, Ingrid! Kom ihåg, att du är
din gamle fars klenod, det barn, som skall blifva hans
stolthet och glädje."
Ingrid förde hastigt hans hand till sina läppar
med en häftighet och ömhet, hvilken var lika ovanlig
som hans eget beteende, steg upp i släden, der fri-
herrinnan redan satt och utbrast i en häftig och kon-
vulsivisk gråt.
"Om han förr hade visat henne någon ömhet.
Om han förr hade uttalat sådana ord," tänkte Ingrid
och tryckte sig snyftande och tröstlös in emot slä-
dens hörn.
"Mitt kära barn, hvad vill detta säga? Du är
svag och nervös till en ytterlig grad; det var orätt
af mig att gifva vika och låta dig följa med, men jag
trodde, att friska luften skulle göra dig gpdt, och efter
Alma fått resa bort och du var så ensam..." sade
tanten orolig.
"Ack, tant, jag mår alldeles bra, men pappas ovan-
liga vänlighet rörde mig så mycket."
"Ja, Konstantin var just i en ovanlig sinnesstäm-
ning, det må jag bekänna. Han älskar dig mer, än
han sjelf vet eller vill tillstå, och jag är säker, att
du också vill glädja och göra honom och oss alla lyck-
liga," återtog friherrinnan, och klappade med sin har-
ullsvante Ingrids hand under en betydelsefull blink-
ning. "Du vet, huru högt värde han sätter på vår
familj och vårt gamla namn, huru stolt han är der-
öfver, huru dess prestige är hans evangelium. Han
anser, att alla dygder måste förenas dermed, att då
man bär detsamma, har man sig anförtrodd en dyrbar
fana, för hvars helgd man måste offra allt, en fana,,
som kan dränkas i ens hjertblod och ens tårar, men
aldrig släpas i smutsen eller fläckas..."
"Och han har rätt! Så är det, så tänker arven
jag! Om svaghet eller vansinne kommit oss att ett
ögonblick glömma denna sanning, så plikta vi med
med lifvet derför," sade Ingrid med flammande ögon
och halfqväfd röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
