Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvarje den minsta detalj tryckte sig som ett
glödande jern in i mitt hjerta och lemnade djupa ärr:
skuggor och dagrar, rörelser och ord, allt uppfattade
jag med en pinsam noggrannhet, som hvarken år eller
afstånd sedan kunnat minska.
"Iakttagande allt i en enda blick, såg jag en ung
qvinna med ljust hår, fin hy och barnsligt veka drag,
som satt på en trädgårdssoffa och höll ett litet barn
om sex eller åtta månader framför sig, hvilket hon
betraktade med en mors förtjusta blickar.
"O hvilket skimmer af solljus och lycka, af
ungdomlig friskhet och oskuld låg icke utbredd öfver hela
hennes idealiska gestalt, ifrån de milda blå ögonen, de
perlemorlika fina händerna ända till de mjuka
glänsande vecken i hennes klädning!
"Och denna lilla engel, som hon lekande lyfte i
höjden, hans skratt liknade vattendropparnes melodiska,
klingande ljud i en springkälla, liksom han sjelf
liknade en seraf i en dröm, och nedanför den unga
moderns fötter, på en tjock utbredd matta, låg en man,
med armbågen stödd emot en sammetskudde och
hufvudet hvilande i handen.
"Det var Percy. De fyra år, som i det närmaste
förgått, hade gjort honom långt skönare och manligare
än förr. Hans hår och hy voro mörkare, hans ögon
eldigare och hans gestalt mera kraftfull och utbildad.
"Jag sjönk ned i gräset, det tycktes mig, som om
hela min varelse föll tillsammans som stoft, som om
den upplöstes och blandades med jorden under mig.
Jag tillslöt ögonen, men hans bild strålade genom de
slutna ögonlocken, jag såg och hörde, liksom i en
feberyrsel, med dessa skärpta sinnen, som göra hvarje
intryck till en plåga.
"Jag är nästan svartsjuk på Astley," sade Percy
leende och tog sin hustrus hand, den han öfverhöljde
med kyssar. "I hans närvaro är det icke värdt att
hoppas på en blick eller ett leende: du älskar den der
lilla herrn mer än mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
