- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
201

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Så mycket bättre, hon älskar honom då verkligen
för hans egen skull, och man kan icke förtänka
henne derför; han är en vacker karl."

"Det är nog, berätta mig då bevisen för denna
förmenta kärlek!"

"Hon har möten med honom om nätterna i den
lilla trädgården utanför huset, der hon bor."

"Du ljuger, Bojser! Sara är icke en sådan flicka."

"Lugna dig! Jag tror ingenting ondt derunder,
men i alla fall är det nog, för att bevisa hennes kärlek
till honom."

"Intet ondt i nattliga möten? Är du ifrån
förståndet?"

"Lugna dig, säger jag, så skall jag berätta dig
alltsammans. Det är verkligen orätt af honom att så
äfventyra hennes rykte, man hviskar redan om saken
bland badgästerna; jag hörde några tvetydiga ord om
deras kärlekshandel, och för din skull sökte jag
utforska förhållandet.

"Jag gömde mig derför i häcken strax invid
trädgårdsstaketet, så att jag hade den skönas fönster
alldeles midt framför mig; hon bor på nedra botten,
som du vet, och fönstret sitter icke två alnar ifrån
marken. Nåväl, detta fönster stod öppet, och jag såg
henne komma in i rummet och i sin ljusa klädning
sväfva fram och åter der inne, ehuru klockan redan
var elfva; nå, deri var naturligtvis intet ondt, ty
trädgårdsstaketet är allt för högt och allt för bräckligt,
att någon skulle kunna öfverstiga detsamma, och
grinden var stängd med ett hänglås, derom hade jag
försäkrat mig.

"Emellertid hade jag icke legat gömd mer än en
timme ungefär, och klockan kunde knappt vara öfver
tolf, då jag icke långt ifrån mig, på sidan åt skogen
till, får se en mörk figur liksom sväfva i luften öfver
häcken och staketet, och tyst och mjukt som en katt
hoppa ned i trädgården och skynda fram till fönstret,
som ännu var öppet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free