Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han fläktade med den utbredda bomullsduken, och
hans glatta och blanka hufvudskål, som lyste i solen
som en smörklimp, kom Alf ovilkorligen att småle vid
tanken på det, som det tycktes honom, välberättigade
eviga omqvädet vid hans uppenbarelser: "gif mig igen
min peruk".
Emellertid påsatte han nu omsorgsfullt den lilla
runda plätt af blankt svart hår, hvilket tycktes hafva
tillhört en utter, och som lemnade hans panna och
tinningar kala, han såg sig ännu en gång omkring,
lyssnade uppmärksamt, närmade sig öppningen af minan
i skifferbrottet och satte sig ned, utstötande en suck,
kanhända endast af värme och trötthet, men som lät
så bedröflig, att Alf kände sig helt förvånad och
deltagande.
Alltjemt seende sig omkring med spänd
uppmärksamhet, framtog han en stor plånbok ur bröstfickan af
sin rock, genomsåg de papper, som lågo deri, sorterade
dem med noggrannhet och gjorde med blyertsstiftet
anteckningar derpå, under det att hans läppar rördes,
liksom han räknat, men under allt detta hade han en
mycket bekymrad och orolig min, och då ljudet af
raska och spänstiga steg i detsamma nådde hans öra,
spratt han till, hopsamlande hastigt de lösa papperen,
instoppade dem åter i plånboken och tillknäppte rocken.
Allt detta skedde likväl med en så nervös brådska
och tydlig sinnesrörelse, att ett af papperen, som var
helt litet, föll ur, utan att han märkte det. Alf såg
det nedfalla mellan buskarne, der han satt, och
försvinna i gräset.
Nästan i samma ögonblick, som juden åter påsatte
hatten och steg upp, syntes Hawerfields resliga figur
framträda ur småskogen.
Han gick fram emot juden, som mötte honom, utan
att besvara dennes helsning eller låtsa märka hans
framräckta hand, och de ord, som denne yttrade med
en inställsam röst och en min af ödmjukhet, besvarade
Hawerfield med ett utbrott af harm och förakt, som
tycktes i hög grad skrämma hans lilla kamrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
