Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Från grafven eller snarare från afgrunden,"
sade Malkolm med hes röst och brast i delsamma ut
i ett torrt och hemskt skratt, som isade blodet i Alfs
ådror.
"Sansa dig, Malkolm! Anlita hela din kraft,
betänk, att ditt förnuft i detta ögonblick kanhända
beror på styrkan af din egen vilja! Tala, berätta
mig allt hvad du drömt eller erfarit. Orden välta
en del af tankens tyngd ifrån vår själ, det vet du ju."
"Du har rätt, jag vill ännu icke gifva mig
besegrad. Jag vill ännu kämpa för den flyende gnista
af redighet och förstånd, som återstår mig," sade
Malkolm lugnare och satte sig åter ned.
"Du frågar, hvad jag sett, ingenting annat än
den vanliga synen, den grinande hvita pierro’n stående
vid min säng, upprepande sin enformiga fras,
regelmessigt och afmätt liksom några takter af en
speldosa, och slutligen böjande sig ned emot mig... Du
vet, att den sällsamma obegripliga fasa, som jag finner
oförklarlig oeh nästan löjlig, sedan jag vaknat och
sansat mig, alltid i detta ögonblick hunnit sin höjd,
den bryter min förlamning och den trolldom, som
beherrskar mig, så att jag vaknar och återfinner mig
sjelf; men i natt inträffade icke detta, synen fortfor,
jag kände hans stela och kalla fingrar omfatta mina
egna, Pierro’ns hvita mask förvandlades till det
blåbleka ansigtet af den gamla döda grefvinnan, som vi
sågo i kyrkan i sin kista i går. Jag tyckte, att hon
lindade det radband hon höll, och hvars skönhet vi
båda anmärkte, omkring min handled så hårdt, att
handen domnande dervid, och först då vaknade jag i
det tillstånd du såg mig... Nå väl, min hand var
verkligen domnad, och radbandet satt lindadt deromkring.
Ännu rysande af den förfärliga ångest jag känt och
knappt vetande om jag ännu var befriad ifrån sömnens
och mörkrets demoner, sönderslet jag snodden, och
perlorna rullade omkring.
Malkolm tystnade och satt orörlig ett par minuter,
darrande af den sinnesrörelse, som minnet af hans paniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
