Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fasa uppväckt, och Alf ur stånd att finna en rimlig
gissning, eller få en förnuftig tanke om saken, samlade
mekaniskt upp kulorna och det lilla krucifixet, som
han fullkomligt väl igenkände som detsamma han sett
i likkistan mellan den dödas händer.
"Utan denna papperslapp och dessa stenperlor
vore alltsammans en vanlig dröm utan betydelse, men
nu..." mumlade han förtviflad.
"Kasta ut detta afskyvärda bländverk genom
fönstret! Mitt förnuft förvirras, då jag ser det," sade
Malkolm rysande, när Alf tankfull höll de hopsamlade
kulorna i handen; och delande hans känslor, slungade
denne dem långt ut över hustaken, der de smattrande
nedföllo söndersplittrade, och förskräckte de uppväckta
stararne och sparfvarne, som qvittrande tittade ut ur
sina bon i den tidiga morgongryningen.
Det föreföll honom emellertid motbjudande att
låta korset med den heliga bilden följa med, och han
gömde det derför, utan att Malkolm märkte det.
"Låt oss gå ut! Jag måste komma i fria luften,
om jag skall kunna afskaka den domning, jag ännu
känner," sade Malkolm och afkastade nattrocken för
att kläda sig.
Fem minuter derefter gingo de båda ut genom
porten till det gamla dystra hotellet, der alla ännu
voro försänkta i sömn. Solen var ännu icke uppe,
och helt mekaniskt togo de vägen genom de tysta
gatorna ut genom staden till Malkolms favoritplats,
den gröna och skuggiga fästningsvallen.
Der ute i det mjuka, daggiga gräset kastade
Malkolm sig ned, hans blekhet försvann så småningom,
hans häftiga, sprittande pulsslag lugnades, nattens
tunga och qvalfulla töckenbilder försvunne, hans heta
och tunga ögonlock slötos, och han somnade lugnt
som ett barn, under det akacierna och lindarne skakade
sina blommor öfver hans panna.
Alf lyssnade en stund till hans jemna andedrägt,
men äfven han kände sig slutligen frestad att somna,
och nedanför vallen fanns en liten källa, hvars friska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
