Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN RÄTTEGÅNG FÖR SEXTIO ÅR SEDAN. 533
"Drick, min stackars van! Men jag fruktar, att
det icke är mycket qvar, ty det dryper som genom en
filtrertratt ur den fördömda hatten," sade Astley, rörd
af hans eldiga tacksamhet. "Vill du, att jag hemtar
mera? Det är snart gjordt, nu då jag vet hvar det
finns."
"Tack, inte nu, men innan du lemnar mig."
"Jag lemnar dig icke; du måste hemtas till byn;
det finnes en läkare vid Oukwoodhouse."
"Nej, aldrig! Tror du, att jag vill underkasta
mig ett pinsamt förhör, en krånglig rättegång, der
Zusettes namn skulle nämnas, der man tusen gånger
skulle låta mig dö af raseri och smärta, innan jag
slutligen kanhända blef hängd som en mördare. Nej,
förr kastar jag mig i hafvet, om jag icke på annat
sätt kan lemna denna förbannade ö."
"Men förklara mig nu, om du förmår; jag kan
icke ännu fatta, hvarför du tvingat Hawerfield till
denna olyckliga strid?"
"Åh, det är sagdt i få ord? Det är han, som
beröfvat mig mer än lifvet, som dödat Zusette."
"Din fästmö! Är hon död?"
Gordon gömde ansigtet bakom Astleys rockskört
och svarade ingenting, under det att en rossling som
af qväfda våldsamma snyftningar hördes i hans strupe.
Astley , tryckte hans hand och vågade icke
upprepa sin fråga.
"Du minnes väl, hur vi skildes i London," återtog
Gordon ändtligen och sökte göra sin röst redig. "Jag
visste då ännu ingenting bestämdt, men trodde mig
ana det värsta... Ack, jag kunde ändå icke föreställa
mig, huru det stod till. Jag trodde, att hon bedrog
mig och älskade en annan, men jag kunde icke tro,
att hon sjelf var bedragen på ett så fegt och nedrigt
sätt... Jag fick veta det sedan. Det var i lord
Hawerfields hotell jag sett henne gå in, det arma barnet.
Jag väntade, som du vet, utanför, utan att få återse
henne, hon hade gått ut en annan väg. Nå väl, jag
gick hem, der hon bodde; man sade mig, att hon ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
