Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAB OCH HJEKTAN. 141
den blir förderfvad; men mitt eget svarta förkläde, det
blir bäst," fortfor den olyckliga Eosa, som i vild brådska
och förtvifian famlade omkring i rummet, och till råga
på olyckan stötte emot eldgaffeln, som skrällande föll
i golfvet.
"Bry dig om ingenting, Bosa," sade ändtligen Her-
mina sakta. "Du bara ökar oredan, låt oss gå till
sängs, det är bäst."
"Men bläcket! Tant Elfenben kommer att blifva
ursinnig!"
"Jag skalll säga, att det var mig det hände."
"Hvad du är snäll, Hermina; hon har liksom en
liten respekt för dig och vet, att du annars är så
ordentlig, men jag skulle blifva alldeles olycklig .. . Det
var ändå bra dumt att vi dröjde uppe tills ljuset slock-
nade; nu känner jag, att småflickorna hafva suttit här
i vår säng och knäckt nötter, det är fullt med skal
öfver allt. Usch, så otrefligt!"
"Sopa bort det så godt du kan," sade Hermina
suckande, kanske lika mycket vid utsigten att få ligga
på nötskal, som vid minnet ät sitt hjertas misstag,
under det hon beredde sig att gå till sängs.
"Jag hörde af Annette, att gamla farbror Josua
der uppe på vinden är sjuk; det gör mig så ondt, att
jag glömde springa upp till honom; stackars gubbe,
han är så ensam," återtog Eosa, som nu lyckats få
den hårda otrefliga bädden någorlunda i ordning, och
slutligen af alla krafter ruskade en bufvudkudde, som
tycktes vara stoppad med potates.
"Vi skola nog i morgon få någon stund att se om
honom," sade Hermina, i det samma de båda skolkam-
raterna lade sig ned för att ändtligen somna.
Vi hafva i allmänhet svårt att tro på hvad vi
icke sjelfva erfarit och ehuru vi ofta fängslas af
romanens förvecklingar och fantasibilder, så faller *
det oss sällan eller aldrig in, att vårt intresse endast
beror helt enkelt deraf, att dessa bilder i sjelfva ver-
ket äro sanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
