Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MODERNA TYPER.
"Det är din svartsjuka, din enstörighet, som
hindrar mig ifrån allt... som beröfvar mig alla nöjen
och som slutligen skall skilja oss åt," snyftade Lydia
förtviflad, höjande med teatralisk vildhet sina
hopknäppta händer öfver hufvudet.
"Du misstar dig, Lydia. Du gör mig orätt, och
för att visa dig det, så skall jag söka att arrangera
den der saken," sade Ivar med en tyst reservation
emot det orimliga löfte, hvartill ögonblickets nöd tvang
honom.
"Lofvar du det verkligen?" sade Lydia misstroget
med matt röst och en åtbörd af undertryckt smärta.
"Ja, gråt nu bara icke mer; jag kan icke se dig
så der olycklig och öfvergifven."
"Och ändå sårar och retar du mig på tusen sätt."
"Så förlåt mig då, min älskade; och var min lilla
vakra förtjusande hustru nu igen,"
"Lofvar du då att låta mig prestavera?" sade Lydia
och satte sig upp, ännu med tårar i ögonen, men ljuf
oeh leende som en solstråle.
"Om den saken berodde af mig, så vet Gud, att
du skulle få prestavera för de himmelska härskarorna
till och med; det vore minsann icke lätt för dem att
finna någon skönare," återtog den unge mannen, glad
att stormen så snart gått öfver, och slutande sin vackra
hustru i sin famn.
"Hvad har du här bakom?" tillade han, i det han
med armen om Lydias lif, satte sig ned bredvid henne
i soffan och tidningsbladet prasslade bakom honom.
"Ack, det är dina sista verser, som du bad mig
läsa," svarade Lydia småleende och stoppade papperet
hastigt i sin ficka.
"Nå, hvad tyckte du om dem? Låt mig se, vi
skola gå igenom dem tillsammans."
"Nej, icke nu, minnes du icke att vi skola på
spektaklet i afton."
"Jo, det är sannt, men gif mig dem i alla fall."
"Jag skulle vilja läsa igenom dem ännu en gång
först... Ah, nu slår klockan sju och jag som ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
