Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
MODERNA TYPER.
som förr; med blygsel måste jag erkänna att de barns-
liga och sanslösa ord, som utgingo ifrån en uppsväld,
sned och blåaktig mun, icke mera syntes mig ursägt-
liga och att tårarne ifrån hälft ingensvullnade ögon
föreföllo mig mindre rörande.
Det borde emellertid hafva varit tvärtom, ifall
jag älskat något annat än hennes vackra ansigte.
Icke ett ord af kärlek eller ånger of ver den sorg
och oro hon förorsakat mig, undslapp heller Lydia;
den tillfredsställelse hon kände vid att återse mig, be-
rodde blott af det gagn och den fördel min närvaro
-skulle tillskynda henne. Jag hade sökt att tro på
hennes kärlek, för att motivera min egen, och jag
fann i detta ögonblick, att mitt eget hjerta icke varit
mindre kallt och orördt är hennes.
Yi voro båda lika egoistiska, och jag förtjenade
i sjelfva verket ingen annan känsla än den hon gaf
mig. Jag hade köpt hennes skönhet för mitt namn
och min förmögenhet, och i samma stund denna skön-
het icke mera tjuste mina ögon, var förtrollningen flydd.
Denna qvinna som satt bredvid mig, med gröt-
påsar på kinderna och spritkompresser i pannan, var
icke mera densamma jag hittills älskat; hon föreföll
mig nästan förhatlig; h värj e af hennes ord och uttryck
sårade mig och syntes mig simpla, ohyfsade och uppen-
barande en egennytta, en andefattigdom och en råhet,
som, förskräckte mig, då jag påminde mig att hon i
detta afseende icke förändrat sig, att hon alltid varit
sådan, ehuru min sinlighet gjort mig blind och döf
derför, och låtit mig åtnöjas med den passiva likgiltig-
het och den nyckfulla välvilja, som hos henne ersatte
kärleken.
Jag hade rest genom natt och dag, förd af en
känsla som jag nu först reducerade till sitt rätta värde;
och då jag trodde mig hafva hunnit målet för min
ömhet, kände jag mig uppfyld af blygsel och afsmak.
Jag skulle hafva velat fly, men rolerna voro nu,
i ett afseende åtminstone, ombytta. Lydia ville icke
mera lemna mig .. . Nåväl, ifrån detta ögonblick bör-
jaåé min botgöring för det misstag jag begått. :En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
