Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Penningar och Hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAK OCH HJERTAN. _ 199
gång väckt ur mifi dröm, kunde den icke mera åter-
kallas; ingenting dolde mera för mina skärpta blickar
min hustrus föga behagliga egenskaper; äfven om hon
kunnat återfå den friska och retande fägring, som jag
beundrat, skulle den nu hafva förlorat all sin makt
öfver min själ.
Olyekligtvts för vårt husliga lugn, fortfor emel-
lertid denna olyckliga sjukdom, oaktadt vi flackat verl-
den omkriug, för att uppsöka alla dess både läkare
och charlataner.
Min stackars Lydia har förlorat allt, som utgjorde
både hennes behag och hennes värde; jag kan icke
annat än beklaga henne och söka med tålamod för-
draga hennes dåliga lynne och hennes ständiga för-
bittring och sorg öfver en förlust, hvarvid hon aldrig
kan vänja sig, för hvilken hon eger ingen ersättning
och som i sanning icke förbättrat hennes karaktär.
Jag vantrifs emellertid i mitt hem, har en verk-
lig panik för min hustru och hennes sällskapsskrets,
och söker ofta i följd deraf en förströelse utomhus,
som icke alltid ökar, hvarken min egen tillfredsställelse
eller mitt anseende."
"Min arma Ivar!" sade grefvinnan sorgset, då
hennes son tystnat. "Tro mig, äfven om din hustru
icke på detta sätt helt plötsligt förlorat sin skönhet,
så skulle du förr eller senare hafva gjort samma upp-
täckt som nu... en qyinna kan möjligen någongång
förädla och höja sin man i moraliskt afseende, men
jag har ännu aldrig sett en man kunna förändra sin
hustrus smak och böjelser; och det är derför som en
sorgfällig och hvad vi kalla god uppfostran är af oänd-
ligt mycket större vigt och betydelse för qyiunan än
för mannen."
Ivar teg och lutade hufvudet tankfull i handen,
och hans mor tillade hälft hviskande för sig sjelf:
"Hur lifligt anade jag icke allt detta, och hur
mycket fruktade jag icke detta giftermål. . ."
"Och hur varmt och moderligt uttalade du icke
dina varningar," inföll han i samma ton, "varningar
hvarvid jag hvarken fastade någon vigt, eller ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
