Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelsbodarne i de gamla husens bottenvåningar
eller hvalf; hon såg uppåt det egendomliga
"Zeitglockenthurm", som med sin konstiga björnmekanik
kanhända bidragit att förvara grundläggarens, den
gamle hertigens af Zæhringen idrott för sexhundra
år sedan, att hafva ihjelslagit en björn på den plats,
der staden nu står, men hon reflekterade hvarken
öfver det ena eller andra, hon tänkte blott på den
okända qvinnan, som likt en ande uppenbarat sig i
slottet la Tour och derifrån bortfört hennes bror,
för att kanhända beröfva henne sjelf det arf, hvilket
utgjort målet för hennes längtan sedan många år.
Bern med sina många springbrunnar, klocktorn,
klockspel, täckta gångar och gamla tillkrånglade hus
är en så vacker och så egendomlig stad, att den
emellertid väl förtjent hennes uppmärksamhet; man
tycker sig der midt inne i medeltiden, med dess
groteska smak och dess dunkla och blodiga romantik,
och väntar nästan att en Gretchen, en doktor Faust,
en Mefistofeles eller en Hans Heiling skall titta ut
öfver allt ur dessa små, djupa, mörka, oregelbundna
fönster eller smyga fram mellan dessa fantastiska,
gamla, hopgyttrade hus och gårdar, hvilkas höga
murar och skräpiga labyrinter tyckas kunna gömma
alla de tyska sagornas dimmiga hjeltar, hexor och
troll. Det är endast på det präktiga hotellet
"Bernerhof", vid bangården och framför det moderna
"Palais Fédéral" som man påminner sig, att man
lefver i nittonde seklet.
Markisinnan kunde emellertid alls icke upptäcka
det värdshus, hon sökte; och under det hennes
blickar öfverforo alla husen rundtomkring, träffades de
slutligen af hennes reskamrats ifrån Vevey ena öga,
medan det andra ännu tycktes dröja qvar i den port,
hvarifrån han utkom.
Då man befinner sig i en alldeles obekant stad,
anser man till och med en sömnig, stum och skefögd
reskamrat som en bekant, och den villrådiga frun
närmade sig honom genast, helsade artigt och frågade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
