- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
180

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om han kunde upplysa henne, hvar hon skulle söka
"Den gyllene storken".

"Det är just här, min fru," svarade han, med
en alldeles oväntad förbindlighet, under det hans
fysionomi antog ett inställsamt och sliskigt uttryck.
"Jag kommer just derifrån. Skulle ni kanhända söka
logis, sa kan jag rekommendera detta, värdshus; jag
känner till det sedan gammalt."

"Jag tackar er, min herre; jag skall försöka,"
svarade fru Sarassin och skyndade in genom samma
port, hvarifrån främlingen nyss utkommit.

Denne såg efter henne med ett mycket eget
leende, strök sig förnöjd om hakan, jemkade sina
skjortkragar ännu högre upp och gjorde slutligen en
tämligen pöbelaktig gest med sina korta och tjocka
fingrar framför sin näsa, under det han mumlade:

"Ni kommer för sent, fru markisinna!"

I sjelfva verket trodde den stackars frun sig
hafva hunnit målet. Baron Rosenhein hade
verkligen tagit in här; han hade redan bott här en hel
dag, och man trodde att han icke ämnade resa så
snart, men för ögonblicket var han utgången för att
bese katedralen.

Fru Sarassin besinnade sig ett ögonblick och
beslöt sedan att genast söka honom der; om hon
varit mera lugn och gifvit sig ännu några ögonblicks
tid, skulle hon aldrig hafva begått detta enfaldiga
misstag, utan i all ro inväntat sin brors återkomst,
men när handlar man någonsin klokt, då vreden,
sorgen eller oron narrar vår arma hjerna att gifva
oriktiga signaler?

Utkommen på gatan igen, ser hon den skefögde
herrn stå qvar på samma ställe, liksom han skulle
hafva väntat henne.

"Ursäkta mig, min fru," började han, artigt
lyftande på hatten, i detsamma han närmade sig. "Ni
ämnar kanske bese Berns märkvärdigheter, ni är
främling, kanske kan jag vara er till nytta som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free