Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den beskedlige smålänningen, som inbillade sig,
att han egde för Hedda precis samma värde och
betydelse som hon för honom — det vill säga att det
afundsvärda pastoratet antingen skulle tillhöra dem
båda eller ingendera — gick hem i den glada
öfvertygelsen, att minnet af prestgårdens feta gäss och
präktiga svin skulle blifva Hedda en allt för stark
frestelse att kunna motstås, och skulle låta hans kala
hjessa, hans stora mun och hans lilla näsa träda så
i skuggan, att de icke ens kommo med i räkningen.
Pastorn var borta, och mamsell Petronella
väntade nu med oro på sin brorsdotters hemkomst för
att genast fullgöra det kinkiga uppdrag, hon åtagit sig.
Det dröjde emellertid ovanligt länge, och det
blef slutligen skumt, utan att Hedda hördes af;
ändtligen gick gumman att ropa på Karna, hennes enda
tjenarinna, och frågade, om Hedda icke ännu
återkommit. Vid dennas svar att brorsdottern redan
länge varit hemma, men icke velat gå in, medan
pastorn var qvar, beslöt hon att söka henne i
hennes rum.
Gumman gick helt tyst öfver den lilla matsalen;
hennes steg hördes icke på den tjocka yllemattan,
och då hon kom till Heddas dörr, stod denna
halföppen.
Det var nu nästan mörkt, och det tända ljuset
derinne visade för mamsell Petronella den unga flickan,
som med handen under kinden satt vid bordet,
stirrande med oafvända blickar på en stor karta, som
låg framför henne.
Hennes ansigte var ovanligt blekt, och i detta
ögonblick, då hon trodde sig ensam och obemärkt,
låg deri en så passionerad sorg, en så lidelsefull
längtan och ett så uttrycksfullt och häftigt begär att i
verkligheten kunna följa den väg, som hennes finger
på kartan utpekade, att den öfverraskade fastern icke
kunde misstaga sig derpå.
För första gången såg hon sanningen och det
verkliga tillståndet i den tysta och sjelfbeherskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
