Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud, och den trånga rymden omkring hennes bädd;
då mörkret, ensamheten och okunnigheten om hvar
hon befann sig förenades till en enda outsäglig känsla
af öfverväldigande förskräckelse, uppgaf hon ett
genomträngande rop och föll tillbaka, ännu en gång
afsvimmad.
Ungdomen och naturen — eller rättare sagdt,
lifvets obegripliga fenomen, som stundom med en
sällsam envishet dröjer qvar under de mest ogynsamma
förhållanden och stundom flyr, ehuru man tycker det
hafva alla anledningar att stanna — segrade likväl.
Roxane visste icke, då hon åter igen kände sig
vakna till medvetande, hur länge hon legat orörlig
på sin bädd, men det var mörkt omkring henne, och
då hon påminte sig hvad hon drömt eller sett, då hon
steg upp och famlade omkring sig, fann hon bordet,
ljusstaken med det utbrunna ljuset och elddonet.
Då hon påtändt en svafvelsticka, såg hon på
golfvet bredvid den tunga dörren, som hon förut
icke observerat, en hel låda med vaxljus, mat, vin
och tillräckligt med linne och kläder.
Hvad betydde allt detta?
Hon var fånge. Fånge för lifstiden kanhända.
Blodet stelnade i hennes ådror; hon påminte sig alla
de hemska berättelser hon hört om fångar som blifvit
glömda, som fått dö utan att se dagens ljus; hon
tänkte på den beryktade jernmasken och historien
om Kasper Hauser, hvilken just vid den tiden cirkulerat
i alla tidningar och gifvit anledning till en lång
och invecklad rättegång; och vid alla dessa skräckbilder
sammandrog sig hennes hjerta, hennes hjerna
svindlade, hon vacklade och sjönk ned på knä på det
ojemna jordgolfvet, hvars isande fukt genomträngde
hennes kläder och hela hennes kropp.
Den glada, tanklösa, lifsvarma och strålande
varelsen, lifvets och solens älsklingsbarn föll darrande
och förlamad, ensam utan tröst och skydd, uppslukad
af detta kalla, ogenomträngliga mörker, fasttryckt i
armarne af den förfärligaste och qvalfullaste död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
