Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man påstår, att det finns ateister i verlden, att
det finns menniskor, som kunna lefva utan tron på
en lefvande personlig Gud; och om man dermed
menar, att deras religiösa föreställning är matt, oredig
och likgiltig, att de äro fördjupade i hvardagslifvets
bestyr, utan någon lifligare känsla af hvarken sällhet
eller lidande och ignorera allt annat än sitt materiella
välbefinnande, så har man rätt; men att det finns
tänkande, skarpsinniga och själfulla ateister, är
troligen ett misstag; deras förmenta otro är ganska
säkert ingenting annat än ett osmakligt skryt, ty om
den vore verklig, skulle de icke kunna uttala den.
"Det är mycket svårt att finna det högsta
väsendet", säger Sokrates, "och då man funnit det, kan man
icke nämna dess namn inför alla menniskor."
Storheten af detta namn öfverväldigade den gamle
filosofen; och i fall något menniskohjerta, utan att
krossas deraf, kunde inrymma den förfärliga
öfvertygelsen om detta namns betydelselöshet och tomhet,
så skulle den olyckliga hemligheten säkert blifva
gömd, för att i mörker och hemlighet gifva döden åt
sin upptäckare.
Ingen högre intelligens kan åtnöjas med hvad
jorden gifver, och i samma mån som anden höjer sig
deröfver, växer dess behof af gemenskapen med
himlen, dess längtan efter den högste, denne må nu
benämnas huru som helst. Man är icke ateist derför
att man talar om "verldssjälen", "principium essendi",
"det absoluta", "det sanna varat", "den oföränderliga och
mångfaldslösa enheten", m. m. Alla dessa sväfvande
och osäkra benämningar äro ingenting annat, än
bevisen för denna längtan och det vanmäktiga
förnuftets barnsliga försök, att göra sig fritt ifrån hjertats
auktoritet och stappla fram på egen hand.
Hvilket ädelt sinne har känt sällheten utan tron
på dess gudomlige upphofsman, och hvilken mensklig
styrka har, utan denna tro, kunnat bevara lifvets
eller förståndets ljus under en stor olyckas marter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
