Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skulle omändras och var ett mycket stort
byggnadsföretag; ofantliga massor af sand och tegel,
uppstaplade mellan hälft nedrifna murar bredvid de
lodräta afgrunderna af öppna källarhvalf, stockar och
ställningar, kalkhögar, åkarekärror med sten, murare
och qvinnor med lerämbar bildade här af ett helt
qvarter ett fullkomligt chaos, och de stannade ett
ögonblick för att betrakta detta vådliga virrvarr.
Nästan i samma öonblick kom en ung, ganska
vacker, men fattigt och slarfvigt klädd qvinna med
ett litet barn på armen.
Hon trängde sig brådskande fram mellan
stenhögarne och åkarehästarna ända tills hon hunnit en
grupp af karlar, som dels arbetade, dels samspråkade
på ett något stojande sätt, ty det var en måndag, och
största delen af alla dem, som voro församlade här,
voro ännu mer eller mindre stadda i de angenäma
dyningarna efter söndagens rus och rolighet.
Då hon väl funnit den hon sökte, öppnade hon
sin ännu friska och rosenröda mun och lät en ström
af ovett, eder, hotelser och skymford rulla fram,
hvilken till och med förstummade hennes bullersamma
auditorium.
Det var en störtsjö af ord, hvaraf man nästan
ingenting annat förstod, än talarinnans till ursinne
gränsande vrede; hennes ögon gnistrade, hennes kinder
glödde, hennes läppar ryckte konvulsiviskt, och ådrorna
på hennes bara armar svälde, så att man fruktade få
se det af onda, ohejdade lidelser brinnande blodet
spränga sina kärl.
Slutligen, då hon icke förmådde mera, utropade
hon hest och med ansträngning:
"Här har du ditt barn! Olyckliga äro både du
och det, om jag får se er mera!"
Hon satte barnet hastigt ned midt i bråten, der
hon stod, och sprang sin väg, utan att någon tänkte
på att qvarhålla henne.
Till och med här bland de råa halffulla arbetarne
med deras jernstörar, hammare och spadar gjorde denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
