Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon vexlar färg vid minsta ljud liksom en ung flicka;
ögonen äro något röda som af återhållna tårar, och
det ligger en omedveten, tankspridd och feberaktig oro
i alla hennes rörelser.
Än går hon in i sängkammaren och stannar der
orörlig med sänkt hufvud och sammanknäppta händer,
än upptager hon sitt bortlagda arbete och stirrar derpå
utan att kunna fortsätta det, än går hon tillbaka till
salen och blickar väntande och med pinsam spänning
ut åt gatan.
Arma mor! Det är för sin son hon ängslas. Man
talar om kärlekens sällhet och qval, om dess
hängifvenhet och djup, men alla dess sinnesrörelser äro
kanske i sjelfva verket endast svaga preludier i
qvinnohjertat till modrens ständiga, ångestfulla ömhet.
Den älskande qvinnan lefver ännu för sig sjelf
på samma gång som för den hon älskar, hon eger ännu
en glädje, en förhoppning, som är hennes egen, men
modren har snart sagdt upphört att vara till såsom
sjelfständig varelse, hennes hela väsen har uppgått i
kärleken till hennes barn; man kunde säga, att hon
är ett slags symbol, en kraft eller offret för en djup,
oemotståndlig instinkt, ingenting annat.
Det är maturitetsexamen i skolan, och den yre
och frispråkige herr Ferdinand Tullbom är en ibland
aspiranterne till den hvita mössan: detta första och
kanske mest längtansfullt eftersträfvade segertecken här
i verlden.
Hans mor känner hans hopp och hans fruktan,
hon har räknat alla nätter, som han trött, rödögd och
sömnig har suttit med fullskrifna pappersark, problem
och logaritmer framför sig, huru många gånger han
misströstande har kastat den vördnadsvärde Cicero i
väggen eller suckat öfver ett franskt tema; hon ensam
vet, huru vek och lättrörd hennes gosse är, oaktadt
allt hans djerfva och öfverdådiga prat och hans
pojkaktiga upptåg; huru stark hans ärelystnad och
stolthet, huru djup hans nedslagenhet, hans förödmjukelse
och smärta skulle blifva, om en tillfällighet, en olycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
