- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
153

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 17.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

distraktion eller bristande verklig kunskap lät hans
glada hopp gå förloradt.

Bittrare än för honom sjelf skulle fadrens vrede
och missnöje, syskonens gäckade väntan och skammen
inför kamraterne kännas i hennes hjerta, och det är
derför, som detta hjerta nu slår så tunga och
pinsamma slag.

Man säger, att deltagandet mildrar smärtan, men
ofta ökas den deraf, ty huru stegras icke ens eget
lidande, om man ser det afspegladt i älskade ansigten,
liksom ljudet af ett bösskott, aflossadt på den tomma
ensliga heden, hastigt försvinner, men återskallar
tiodubbelt mellan bergen och i den gröna vänliga skogen.

"Åh, hvad här luktar skönt!" utropade de båda
små skolgossarne, som nu kommo instormande i salen.
"Jag tror vi få stek i dag till middagen? ... Det är
väl för Ferdinands skull? ... Ebba du, tror du, att vi
få något med, ellet är det bara för pappa och
Ferdinand?"

"Tyst, bullra icke så mycket! ... Se, nu rycker du
duken af bordet ... Den har kommit alldeles på sned,"
sade lilla Ebba med allvar och bemödade sig att likna
sin äldre syster i moderlig värdighet.

"Tänk, om Ferdinand blir "kuggad"; så ledsamt
det skulle vara!"

"Ja visst, för han har lofvat oss konfekt, om det
går bra."

"Åh, han kilar nog med, för han har allt gått
igenom i skrifningarna."

"Thore! Låt stolarne stå i fred och retas icke
med lilla Ida."

"Mamma, få vi med af fårsteken, som Anna visade
mig i köket?"

"Tyst, tyst, kära barn!" svarade modren, nervöst
ryckande på sig vid bullret omkring sig och vände
sig för tjugonde gången åt fönstret.

Ah! nu ser hon en otydlig skymt långt bort på
gatan af någon, som nalkas med brådskande steg; hon
varsnar honom knappt; hon kan ännu icke urskilja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free