- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
292

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Ingenting är naturligare," svarade Vilfrid och
satte sig ned på den stol hon bjöd honom. "Ehuru
jag icke alls har någon aning om den sak, hvarom
vi komma att tala, så vill jag gerna besvara edra
frågor, så vidt jag förmår, ty jag kan icke påminna
mig, att jag har någonting att dölja ..."

"Således, herr kapten, vill ni allra först säga mig,
huru gammal ni var, då er far dog?"

"Jag var nio år ... och min mor följde honom
knappt ett år derefter."

"Mins ni edra föräldrar?"

"O! Ja! Mycket väl," sade Vilfrid med rörelse.

"De lemnade ingen förmögenhet efter sig?"

"Nej, jag har hört, att min far dog till följd af
sorg öfver förstörda affärer ..."

"Hörde ni några detaljer härom?"

"Nej, jag var alltför ung ... Jag har inga närmare
slägtingar, och jag har aldrig med någon meddelat mig
angående mina enskilda ekonomiska förhållanden."

"Hvilket lagligt bevis på er identitet kan ni
gifva mig?"

"Min dopattest naturligtvis; om ni icke anser detta
tillräckligt, så kan ni äfven af min regementschef få
ett betyg," svarade Vilfrid småleende åt den gamla
judinnans försigtighet,

"Jaha ... ja ... det är alldeles rätt," sade mamsell
Judith med tankfull min och tycktes under några
minuter i tysthet öfverlägga med sig sjelf.

"Var god och vänta ett ögonblick; jag
återkommer strax," tillade hon, steg upp med samma
betänksamma min och lemnade rummet.

Vilfrid satt qvar ensam, ännu lika okunnig om,
hvarför man kallat honom hit, men lugn i
öfvertygelsen, att det åtminstone icke var något nytt
giftermålsförslag, hvarmed man ville fresta honom.

Det dröjde temligen länge, innan mamsell Judith
återkom; hon hade haft en allvarlig öfverläggning med
sin syster, och följden af denna var, att hon vid sitt
inträde sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free