Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är döpt och uppfostrad i Sverige hos mina båda systrar,
tyckes hafva ett mildt sinnelag, lofvar att blifva
vacker, som hennes mor var, och skall säkert göra den man
lycklig, som hon kommer att tillhöra. Om hon blir
er hustru, skall jag tro mig hafva ersatt sonen hvad
jag var skyldig fadern; ty allt, för hvilket jag
arbetat och lefvat här i verlden, har jag då lemnat åt
min väns barn.
Måtte detta ske!
Ruben Sebylon."
Förvånad och tankfull höll Vilfrid det öppna
brefvet framför sig ännu sedan han slutat läsningen deraf.
Och i sanning, då en ung man som han blifver för
andra gången i sitt lif erbjuden en skön och rik brud,
så har han väl orsak att känna sig något häpen.
Då han hemtat sig ifrån den första bedöfvande
känslan af hoppet om en oväntad förmögenhet, en
rikedom utan alla vilkor, som han med godt samvete
och utan förödmjukelse kunde mottaga af sin fars vän
och gäldenär, framträdde minnet af den sköna flickan,
utstyrd med fantastisk prakt, som han ett ögonblick
sett hos de gamla judinnorna, och han tviflade icke,
att det var denna förtjusande varelse man vill gifva
honom.
Blodet steg honom åt hufvudet; den frestelse han
en gång, nästan under samma form, motstått och
besegrat syntes honom nu rent af öfverväldigande, då
ju ingenting hindrade honom att gifva vika derför ...
Det var ödets beslut ... Det var Guds vilja ...
Genom en högsinnad tanke, uttryckt i en klok
och ädelmodig handling, hade han sjelf framkallat
Marianne Darraz’ kärlek och det beslut som, då det icke
kunde skapa hans lifs lycka, åtminstone skulle förblifva
dess skönaste och mest tillfredsställande minne; och
nästan på samma sätt hade rättsintheten hos hans far
gifvit anledning till den oväntade lycka, som nu låg
framför honom: det var bekräftelsen af den gamla, på en
gång förfärliga och tillfredsställande satsen, att det goda
lefver och förräntar sig, liksom det onda ock följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
