- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
385

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kastade sin käpp på en af sofforna, under det han,
genast observerande norrmannens ställning, helt
muntert utropade:

"Den der stöten gör ni icke, min herre!"

"Hvad säger ni?" svarade Aasbjörn Dang, med
obeskrifligt förakt, seende på den främmande öfver
sin axel.

"Jag säger, att ni förlöper," återtog denne
skrattande och gnuggande sina händer.

"Gör jag det ..."

"Ja; ni gör icke den der stöten! Jag håller
hundra emot ett, att ni misslyckas," tillade han och
stälde sig midt för Dang med händerna hvilande mot
biljardvallen och ögonen på ett egendomligt och listigt
sätt fästa på norrmannens ansigte.

Denne syntes retad och förvirrad; och det är
också alls icke angenämt att blifva störd och fixerad
på detta sätt; den stöt han skulle göra var i sjelfva
verket mycket lätt och enkel, men emellertid stälde
han nu köen ifrån sig, gick att dricka ett glas vatten
och återkom, sedan han lyckats beherska den förtret,
som den främmandes ord tydligen gjort honom.

Denne, hvilken jag nu haft tid att bättre
observera, var något flintskallig och hade mycket hvita
händer, på hvars feta fingrar flere, som det tycktes,
dyrbara ringar gnistrade; hans urkedja var öfverlastad
med berlocker; han hade ofantliga manchettknappar,
hvilka liksom hans silkesnäsduk voro prydda med
symboliska aftryck af köer och biljardbollar, och en röd
bandstump lyste i knapphålet af hans rock.

"Vill ni antaga vadet, min herre?" sade han
småleende, då norrmannen återkom.

"Nej, det skulle vara att bestjäla er," svarade
denne kort och högdraget. "Men vill ni hålla jemt
om jemt, så må det gå."

"Jag är en gammal biljardspelare, jag; och jag
tror icke, att ni går i land med denna stöt. Men låt
vara då; hundra emot hundra eller mot ett, det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free