Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den intresserade främlingen, som icke måtte hafva
egt mycket omdöme, närmade sig utan tvekan och
beskådade med djupt allvar den lilla förfallna säfkojan,
som nästan låg gömd mellan träden och hvarifrån
man, efter allt menskligt begrepp, icke kunde hafva
någon annan utsigt än i löfvet rundtomkring. Och
då Ernest tillade, att man ytterligare deruppe hade
tillfälle att beskåda en inskription, som drottning
Marie Antoinette ansågs hafva gjort med egen hand,
och hvaraf kiosken fått sitt namn, var engelsmannens
intresse för det gamla skjulet drifvet till sin höjd.
Han frågade ifrigt hur man skulle kunna komma
dit och vinkande åt fruntimmerna att följa sig, begaf
han sig uppåt den smala sandgången, hvilken den
oupphörligt pratande Ernest anvisade honom.
Öfvertygad att den galenpannan denna gång hade
något särskildt skäl till sina upptåg, och inseende att
den stackars främlingen och hans landsmaninna
verkligen mycket väl porterade sig för skämt, följde jag
med, dels af naturlig och ohjelplig sympati för mr
Ernest Goblin, dels för att mot ytterligheterna af hans
pojkaktighet, möjligen kunna skydda den tafatte och
trögtänkte mr Duncan Webb, hvars namn jag nu fått
veta, sedan vi båda utbytt våra kort med hvarandra.
Vid närmare påseende fann jag, att den
ifrågavarande märkvärdigheten – ifrån hvars tak man,
enligt Ernests’ påstående, icke endast skulle kunna se
hela Versailles och trakten deromkring, utan äfven
Mont Valerien och flere af fästena omkring Paris –
verkligen icke var något annat än ett redskapsskjul,
hvars ena sida var stödd mot en jordkulle, och att
visst aldrig någon menniska förr fallit på den idéen
att klättra upp derpå.
Som jag sett mr Ernest göra några tecken af
hemligt förstånd och hviska vid Stephanie, innan hon
steg uppför kullen, var jag nästan säker, att han
underrättade henne om Fernands närvaro och att hela
hans tjenstaktighet emot de resande endast var en
förevändning, för att låta de båda älskande träffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
