- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
99

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denne följt henne, och kännande sig en smula generad
inför Hogenschild, att den återkomne slägtingen icke
bättre motsvarade hennes förut fattade föreställningar
om honom.

Baronen steg imellertid af hästen så lugnt,
värdigt och regelmessigt, som om han varit på en
generalmönstring eller tjenstgjort som instruktör i ridning,
lade tyglarne öfver armen och sade artigt:

— Dyra Cecilia, hvilken lycka att få träffa dig
innan du reser!

Den unga flickan öppnade parkgrinden och
svarade vänligt:

— Icke mig, men Alexander, som är återkommen;
du vet ju om detta?

— Ja, min mor berättade mig denna oväntade
glädje ... Hvad jag lyckönskar er alla. Hvad tant
Agatha skall vara lycklig och glad! ... Är han sig
lik; den rymmaren och äfventyraren?

— Derom får du döma sjelf ... Jag kunde ju
icke särdeles mycket minnas honom.

— Nej, det är sant ... Stackars Alexander, han
har säkert slitit mycket ondt ... Hvad det skall bli
roligt att återse honom.

— Han var med mig här i parken, men han fick
ett bref just strax innan jag hörde dig komma ridande
på landsvägen, och troligen gick han hem utan att jag
märkte det — återtog Cecilia, som kände ett behof
att ursäkta sin ohöflige och besynnerlige kusin.

— Kanhända det var han, som stod vid häcken
här, då jag red förbi för ett ögonblick sedan, och i
alla fall skola vi snart få reda på honom — sade
baronen och bjöd Cecilia sitt arm med mera ceremoni,
än som tycktes behöflig.

— Tack, jag går helst bredvid dig helt fri och
ledig, som du vet af gammalt — sade hon småleende
och fläktade med sin parasoll, som hade fått fransarne
hoptrasslade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free