Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningar - Den Helige Francisci lovsånger och böner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
För att förstå och till fullo uppskatta »Sången om
broder Sol» eller »Skapelsens lovsång» bör man hava
tänkt sig in i dess diktares förhållande till naturen.
Som den äkta son han var av romantikens tidsålder var
Den Helige Franciscus i sin naturkärlek framför allt
symbolisten. I »Herren Guds stora bildbibel» (Ryd-
berg) läste den umbriske aposteln på sin hembygds
oförlikneliga språk det uppenbarade Ordet, vilket Vul-
gatas texter manade honom att utsprida »till en helig
vällukt över jorden». (Brev I, sid. 91.) Varsamt
satte den vandrande predikanten sin fot på Apenni-
nernas sicksackstigar av vördnad för Honom, som är
vorden en hörnsten, och han älskade den råa klipp-
väggens själva substans, emedan den talade till honom
om orubbligheten hos den Klippa, som är »vår borg,
vår väktare och vårt försvar». (»Laudes Dei», sid. 124.)
Han höll av syster aska, »därför att hon är kysk»,
syster vatten, därför att hennes svala klarhet erin-
rade honom om människosjälens rening genom bättring
och bot. De vidöppna gapen i rödhakesångarens näste
gåvo honom ämne till betraktelser över det stora
Fadershjärtats osvikliga ömhetskänsla. »Ty» •—• och
han formulerar med Romarbrevets ord sin egen världs-
uppfattning — »hans osynliga väsen, hans eviga makt
och gudomshärlighet hava ända ifrån världens ska-
pelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom
hans verk.»
Ä andra sidan hade »Solsångens» författare allt för
djupt trängt in i kärlekens väsen för att icke, även
där naturen var föremålet för hans känsla, förstå att
älska omedelbart. De skapade tingen voro dyrbara
för hans hjärta, just sådana de äro i sig själva, och
därför att de äro det de äro. Sålunda prisar han
solen, därför att »han är skön och strålande med väldig
glans», och elden, därför att »han är grann och glad».
På sin dödsbädd minnes han med tacksam rörelse,
att »broder kropp» har varit sin stränge husbonde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
