Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningar - Den Helige Francisci lovsånger och böner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
duktig och trofast arbetskamrat i trots av sin hårda
tjänst. Och berusad av en äkta italiensk skönhets-
glädje öppnar han sin famn emot universum, i det att
han med den första artikelns apostoliska credo på sina
läppar väljer för dess räkning den benämning, vilken
för honom själv var den ljuvaste av alla: min syster,
min broder. I gengäld löna honom dess invånare med
en hart nära obegränsad tillit. Legenderna hava be-
varat talrika exempel på Helgonets hemlighetsfulla
makt över djuren, och på den smala jordremsan han
alltid uppmanade bröderna att taga undan i klostrens
kryddgårdar eller i skogsbrynet uppnådde blommorna
under hans händer en sällspord ymnighet och färgprakt.
Infogad som en länk i skapelsens syskonkedja, för-
nam även Den Helige Franciscus »kreaturens suckan».
Men emedan han ägde det italienska barnets orubb-
liga övertygelse, att dess faders kärlek är lika obe-
gränsad som hans godhet, var hans världsåskådning
optimistisk. Därför var det för honom omöjligt att i
skapelsens stora, gemensamma andhämtning uppfatta
den övergivnes och förtappades ångestfyllda stönande.
Endast om glädje och sonlig tacksamhet talade hans
eget rika brodershjärta, och som sina syskons tolk
uppstämmer »medeltidens Orfeus» sin jublande »Laude
delle creature», vars melodi efter tjugoåtta år skulle
få sin skönaste variation i den döende syster Claras
skälvande bönesuck: »O, Herre, jag prisar dig, därför
att du har skapat mig.»
Det händer ej sällan, att naturälskaren och tru-
baduren Franciscus skymmer bort »den botgörande
mannen från Assisi» (viri poenitentej de dosisio. Hel-
gonets namn på sig och sina bröder). »Solsången»
ställer emellertid för Franciscusforskaren obevekligt
fram den senares bild mitt i det flödande ljuset från
dess knaggliga men sällsynt levande prosarytmer. An-
gående denna tacksägelsehymn bör nämligen icke det
faktum förbises, att den har tillkommit i ett eländigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
