Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta är en lära, som ingen læstadian förnekar och
hon finnes uttalad i ofvan omnämda bok at Heikel, en finsk
prest, hvilken anslutit sig till læstadianismen och som
oaktadt all sin fromhet och sin högst aktningsvärda karaktär
knappast kan se annat än idel förträfflighet i partiets lära
och lefverne. Enligt hvad hans bok ger vid handen, har
den åsigten, att Kristi lag och icke Mose lag är gällande
för de kristna, kommit till välde, sedan Læstadius bortgått,
i hvars skrifter icke heller det minsta spår af oss kunnat
upptäckas till ett skiljande emellan Kristi lag och Mose lag.
Denna dogmatiska nyhet synes hafva uppkommit på
följande sätt. Förut omnämde Erik Anders Juhonpieti hade
tagit sig före att utan vidare predika frihet för de kristna
från Mose lag, således ren och obemängd antinomism.
Parkajokki, hvilken var mera moderat och fann antinomismen
i den förres läroföredrag vara något för skarp, började i
stället framhålla »Kristi lag och herravälde» i församlingen.
Johan Raattamaa, den utan jemförelse förståndigaste af alla
de egentlige particheferne, lät dessa tvänne meningar
sammanflyta i sin predikan och framhöll i denna å ena sidan
friheten från Mose lag och å den andra Kristi lags gällande
kraft, samt är således den som i denna punkt utbildat den
nylæstadianska läran.
Oaktadt læstadianerne sjelfve anse den ofvan
framstälda uppfattningen vara ett synnerligt bevis på det inre
ljus, hvarmed de blifvit begåfvade, måste vi bekänna, att vi
för vår del icke kunna deri se något annat än bevis
antingen på stor tankeoreda eller också ett bemödande att kasta
en slöja öfver den antinomism, som ifrågavarande åsigt
onekligen bär i sitt sköte. Först och främst, kunna vi ej annat
än protestera emot det utan allt bibliskt stöd framkastade
påståendet, att ofvan omnämda lagar, som man äflas att
hålla åtskilda från hvarandra, endast "i någon mån" till
sitt innehåll öfverensstämma. De förmaningar, som Kristus
och hans apostlar gifvit, skulle efter Heikels och hans
vänners påstående innehålla något annat än den mosaiska
sedelagen, med hvilken naturligtvis måste förstås den af Kristus
förklarade lagen, om den skall hafva någon betydelse för
vår tid. Heikel medgifver sjelf, att innehållet i dem båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
