Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Vari det övergås från dessa små skojare till de större och prydligare, av vilka ödet betjänar sig, och vari Mikael Habstadius tar ett första steg i rätt riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
bov! sade då Mikael Habstadius, likaledes leende, dock
icke så förnöjt.
-— Nej! sade herr Kruckman.
— Det var fan! utropade Mikael Habstadius.
— Har redaktörn satt in nånting i företaget? Löper
redaktörn någon risk? Kan redaktörn förlora någonting?
—- Mitt goda namn och rykte!
— Det existerar inte.
— Men posito, att ni stoppar, Kruckman ...
— Så har redaktörn tidningen!
— Och fyrtiotusen kronors skuld till massan eller banken! •
—- Tidningen är värd tjugutusen på redaktörns del. Alltså
har redaktörn tjänat in halva skulden.
— Och måste göra konkurs!
— Ja, det var väl i alla händelser en tidsfråga.
— I helvete! Det finns alltid utvägar.
— Nå, då finns det ju samma utvägar, även om jag
stoppar.
— Det gör det!
— Nå, vart vill redaktörn komma nu då?
— Jag är inte mer än människa, käre Kruckman! Jag
behöver kontanter.
— Till vad? frågade herr Kruckman.
— Det är väl min ensak.
— Nej, på inget vis. Jag är ju så gott som utredningsman
i redaktörns massa!
— Vi ska inte förhala tiden, sade nu Mikael Habstadius.
Saken är den, att jag spekulerar i gruvor.
— Sala zink? frågade herr Kruckman.
— Ä tack!
— Nå, herregud, det dög för De Laval!
— Nej, det är norska gruvor!
— Jo, jag tackar.
— Jag har fått telegram, sade nu Mikael Habstadius, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
