Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i sin enfald inte fatta; de fyllde honom med
oro och grubbel och plåga. Men även då han
var som mest förtvivlad önskade han inte, att
Marianne inte skulle finnas till. Han älskade sin
smärta. Även själen har sin horror vacui och
hatar intet så som tomheten. Och tusen gånger
hällre skapar den sig en egen och ny plåga än
den underkastar sig en isande tomhet.
Emellertid skulle det bli en societetsbal på
hotell Lindqvist, som innanför sitt lilla kafé hade
ett större annex med solennitetsal. Och där
möttes alla vänner och bekanta och det var
dessutom en sorts äktenskapsbörs, där säsongens
ungkarlar noterades till sitt nominella och
försäljningsvärde.
Samma dag sade major Holt vid
frukostbordet:
— Herman, jag har länge märkt att du ser
drullig ut och inte har någon hållning. Du får
gå på balen i kväll. Det kan vara nyttigt för
dig att komma ut bland folk och få litet pli
på dig.
Herman satt som slagen av åskan. I
egenskap av skald avskydde han större tillställningar
och i all synnerhet dans, som han fann vara det
meningslösaste av allt. Han led av en förtärande
och olycksdiger mani att söka en mening i allt
och vraka det som var för lätt. Men han var ju
bara sjutton år och han kunde inte förstå, att en
bal för en massa människor har en mycket stor
betydelse och i all synnerhet är det enda
salighetshoppet för en mängd familjeflickor, som ha oturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
