Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
de stridande partierna (sjelf besvarade ban aldrig något anfall, anno
mindre angrep han någon), måste han Fördraga att se sina
bemödanden till forntidens uppbesvärjande ur de gamla
hedna-kum-len mötas än af en sträng, ensidig granskning, än förlöjligas af
skämtqväden och dagbladsgyckel. Hans sinne fördystrades; han
klagade, att han af sin samtid var i allt missförstådd. Till sin
tröst hade han kunnat säga, att detta varit fallet med de fleste män,
som lefvat för en stor idé, och hvilkas rätta samtid blifvit
efterverlden. Hans dikt var länge lika misskänd, som hans vetenskap;
men då denna omsider segrat, synes hans skaldskap ännu ej
vunnit det allmänna erkännande, hvartill författarens snille
tvifvelsutan berättigar. Detta leder till en blick på de väsendtligaste
anmärkningar, som gjorts emot Ling’s skaldskap.
Man antager, att Ling för sin skalde-verksamhet uppfattat den
jätteplan, att blifva sitt lands både Homer och Shakspeare. Något
dylikt finne vi dock icke uttryckt, eller ens antydt i hans skrifter,
hvilka äro de enda handlingar, efter hvilka man äger dömma
honom. Då han först framträdde med drottqvädet Gylfe, säger
han: "Blott tvenne önskningar vågar jag yttra. Uppfyllas de,
afsäger jag mig all öfrig talan mot den kärande konstdomaren.
Den första är, att man blott vill bedömma min Gylfe såsom
Svensk, och ej citera honom inför någon Fransk, Tysk eller
Grekisk domstol. Den andra, att enhvar ville bedömma det hela,
och ej söndrade rader eller ord." Dessa önskningar blefvo ej
uppfylda. I den omarbetade upplagan af samma dikt yttrar han:
"Jag förklarar högtidligt, att jag icke ämnat skrifva någon Epopé.
Jag skref blott en folksaga. — Jag har lika så litet velat
efterhärma, som jag tilltrott mig kunna gifva mönster. Sjelfständighet
är konstnärns första pligt och första rätt. Jag beundrar hvarje
sannt konstalster, men erkänner intet annat mönster, än naturen."
Icke dessmindre har man jemfört Gylfe och Åsarne med Horners,
Virgilii, Tassos och Camoëns mästerverk; funnit att de svenska
dikterna alldeles icke liknat dessa mönster, samt deraf slutat, att
de till plan och sammansättning varit misslyckade, ehuru
utmärkta af stora lyriska skönheter. Särskilt bryts stafven öfver
Gylfe derför, att det är en allegori. Men huru mycket
allegori finnes icke uti Dante9s divina commedxa? Huru mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
