Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX
sande som en himmelsk flicka. Nordbons deremot är dyster och
hemlighetsfull, liksom sinnebilden af hans djupsinniga sierska Vala.
Ocksä finnes knappt i alla yåra nordmyter någon tvetydighet,
hvaråt blygsamheten behöfver rodna. — De framte endast
sinnebilder i sedoläran och verldslifvets och ganska få af
menni-skolifvets svärmande fröjder." — "Låt en senare bildning hafva
förändrat eller förbättrat denna skaldekonst; den ursprungliga
andan, som föddes på en gång af Nordens natur och historia,
kan icke dö. Metallen, öfverstruken med främmande färger,
röjer sig likväl alltid genom klangen, om man riktigt slår derpå."
I öfrigt misstaga sig de som påstått, att Ling yrkat det "de
Grekiska myterna skulle lemna sina platser för de Götiska och
skyndsamt ur det nordiska sångartemplet utflyttas." Han säger
uttryckligen, i sin Edda-lära: "Det har aldrig varit min tanke,
att de nordiska myterna kunde göras allmänt gällande i vår
verldsdel eller uttränga de sydländska myterna. De kunna det likaså
litet, som dessa förmått uttränga de Asiatiska ur deras
födelsebygd. Jag har endast påstått, att nordmyterna äro ursprungligen
införlifvade med vårt skaldespråk; att det är otillbörligt att
utdöm-ma dem vid sådana ämnen, som uteslutande tillhöra vår Nord;
att man bör känna dessa myter, för att känna vår historia, och
att man bör känna denna för att rätt älska sitt land.»
Det ofta framstälda påstående, att Ling egentligen vore en
lyrisk skald, som förfelat sin bestämmelse, då han beträdde den
episka och dramatiska banan, tyckes äga mycket som talar för
sig, men har jemväl betänkligheter, att obetingadt antagas. Den
lyriska sången sluter sig vanligen inom ögonblickets rymd, och målar
intrycket deraf. Lings dikt-ingifvelse stod ej ens under tidens,
ännu mindre under stundens inflytelse. Hans ram var
himlahvalfvet, hans tafla omfattade århundraden. Hans känsla gaf sig
visserligen ofta luft i en lyrisk diktström, der han liksom
sammanfattade blomman af sin dikt, i dess skönaste utveckling, men
denna hade troligen aldrig uppstått utan den stämning, som
det episka elter dramatiska ämnet, hemtadt ur den grå forntiden,
hos honom ammat, och den lyriska diktblomman är vanligtvis så
inväfd i det hela, att den skulle sakna en stor del af sin
betydelse, om den lösrycktes derifrån. Hans lyrik är lika svår att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
