Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXII
hans skaldskap. Tegnér säger till klandrarne af runesången från
Valhalls gudaverld:
"Trängbröstad smak är en och enahanda;
Med regelrät, med sträng landtmätarked
Mäts sängens land ej upp. Frisinnad anda
Tar andra trakter, och de vilda, med.
Det jettestora trifves med det ljufva;
Hvem älskar kuttret ej af sängens dufva?
Men fritt mä örnen pä sin klippa bo,
Blott han bär himlens blixt i mäktig klo.
Ej form, ej färg är stängd ur sängens gille:
En regel smaken har, den heter snille;
Mångsidig regel uti dikten spord,
Och rum är der för Söder och för Nord."
Der finnes tvifvelsutan ocksä ett eget, sjelfständigt rum för
Ling’s skaldskap, oberoende af hans olikhet med Homer, Tasso,
Oehlenschläger och andra stora föregängare i drottqväden, eller
snarare just till följd af denna fullkomliga brist pä härmning.
Hvad han äsyftade: att införa oss midt uti Asaverlden, med dess
storhet och fall, dess dagrar och skuggor, har han gjort
fullständigare, än någon annan. Vi hafva ägt mer lysande forntidsbilder
— behöfver man nämna Frithiof och Vikingen? — men ingen
har, såsom Ling, i en enda stor tafla sammanfattat hela Asa-tiden.
Att denna äkta nordmannasång mindre anslog samtiden, än
oräkneliga lättfattligare dikter, jemväl af underordnade skalder, vittnar
icke emot dess högre värde. Litterär-historien visar ofta nog,
att de verk, som intagit ett oförgängligt rum hos efterverlden,
emottagits vid deras första framträde snarare med ett slags
undran och tvekan, än med förtjusning. En lärd påstår att sjelfva
Horatius ej ansågs såsom klassisk, förrän latinen var ett dödt
språk*). Miltons och Klopstocks odödliga dikter lästes i början
af jemförelsevis få, och Goethe, hvars ungdoms-försök, Werther
och Götz von Berlichingen, väckte en så allmän hänförelse, såg
sina mest klassiska verk, Iphigenia och Tasso, emottagas med
*) Meierotto, de rebus ad auctores quos dam clßssicos pertinentibus.
Berol. 1785, p. 131 seq. ludicium æqualiwn de Horatio. Ifr. Herder Litt. u.
Kunst. VII B. 239.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
