Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIX
romaren skattade högst, dä han frågar: Principibus placuisse
tnm, non ultima laus est? Hans snille värderades af Leopold!,
Rosenstein, Adlerbeth, Franzén, Tegnér, Wallin, Geijer,
Atterbom, ßrinkman; de utgjorde hans allmänhet och ersatte för
honom mängdens bifall. Han sökte intet pris. Men Svenska
Akademien gaf honom alla utmärkelser, som hon äger utdela utom
täflingsbanaj det Lundbladska priset för Gylfe, akademiens
stora skådepenning i guld för Åsarne, det kongliga priset för
Tir-fing, samt en af de litterära pensioner, som Gustaf den tredje
stiftat för utmärkta förtjenster om vitterheten och språket,
hvarjemte akademien kallade honom till ledamot i det efter En af
Rikets Herrar, grefve Sköldebrand lediga rum, hvilken fräjdade
företrädares minne han tolkade i ett manligt och flärdlöst tal.
Ling välkomnades i akademiens namn af Geijer. Så länge Lings
helsa tillät, försummade han aldrig någon af akademiens
sammankomster, der han var viss, att altid omgifvas af aktningen
och vänskapen. Hans skaldebana, samtidig med de, i olika
riktningar, men till samma mål af odödlighet gående, som
tillryg-galades af Tegnér, Wallin och Geijer, är bland bevisen, att det
då öfverklagade akademiska tvånget, som sades göra all friare
snille-utveckling omöjlig, dock ej var så tryckande. Större
delen af Franzéns och Fru Lenngrens skalde-utveckling infaller
under samma tid. Hafva vi ägt vackrare, sedan banden lyckligen
äro lossade?*)
*) Adlerbeth yttrar till Ling, i det ofvannämda omdömet öfver Agne, bland
annat: »Friheten från strängare reglor leder till hastverk, och den orimmade
jambiska versen företer en lätthet vid författandet, som påkallar mycken
varsamhet, om den ej skall helt ouh hållet förlora sig i prosa. Icke utgöra rader
af 10 och 11 stafvelser hvardera poësiP — En författare, som vill låta sin
orimmade vers täfla med den rimmade, måste i uttryckskonsten söka öfverträffa
den senare, söka vara mera välljudande, mera regelmässig i språkriktigheten,
mera granlaga i ord- och tal-vändning, om hau skall äga hopp, att i
längden lyckas. — Mot det förtroende, som blifvit mig bevist, att påkallas till
domare öfver tragedien Agne, har jag ej trott mig kunna tacksammare svara,
än då jag öppenhjertigt yttrar mina tankar. Jag upprepar till slut med nöje,
hvad jag i början sagt, att den utmärker ett skapande snille, är enkel men rik
i sin plan, har styrka och sanning i tankar, något för mycken yppighet i
underbara händelser, lätthet på de flesta ställen i stylen, men hufvudsakligen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
