Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXV
väl anmärkas, att han vid angrepp mot hans skrifter ansåg
anfallet lika mycket gälla Asa-gudarne (hvilket ock var händelsen),
som honom sjelf, och det var ofta mer harmen öfver den
vanhelgade läran, än dess klandrade tolk, som bragte hans blod i
svallning. Att han dock lifligare, än man af en så stark själ
skulle förmodat, känt vissa tilfmälens udd, synes af efterlemnade
anteckningar, men äfven att i hjertats innersta bodde försoning.
Så finnes på ett blad tecknadt: »Motståndare! stigen fram pl
min graf och svärjen, om I det kunnen, med handen på hjertat,
att det slår renare för Norden, än mitt slog, — att i velat
hellre uppoffra egen personlighet, än jag det ville I Men edra
namn och edra skäl må vara hvilka som helst: min ande skall
fredligt vinka. Ja, frid vare med eder!»
Ling skref sällan bref, hvilka förtroliga meddelanden ofta i
få drag bättre måla menniskan, än hvarje beskrifning. Lings
önskan, att af Geijer (som han, i fråga om vår forntid, kallade
»högsta instansen») erhålla en anmälan af Åsarne, föranledde en
utförligare skrifvelse, hvaraf ett utdrag desto hellre må meddelas,
som det tecknar icke blott Lings egen föreställning om sitt
skaldskap, men hans hela väsen. Efter att hafva erinrat Geijer om
ett gammalt löfte, att recensera Åsarne, olika de granskare, af
hvilka blott »den enskilte marteras, och allmänheten förvillas,»
men dock strängt och rättvist, fortfar han: »Det är den episka
poesiens natur att åskådliggöra hela verldslifvet; intet är för stort
eller för ringa för hennes trollkraft Hon lefver i allt och af
allt. Men jag ber dig förbise alla fel och klenheter, som ännu
finnas i språket af Åsarne, och sedan visa mig om du i hela
dess vidlyftiga personal finner ett endaste ben med påskrufvad
black; om icke händelserna gå fram med den jemna takt, som
är nödvändig om en så vidlyftig plan skall fattas och i minnet
sammansluta sig till ett större helt. Säg mig, om denna personal
har moderniserad eller græciserad min eller kostym; om icke
Åsarne och Jettarne äro vida olika hvarandra, och likväl är
denna olikhet en basis till den sedermera framträdande
Nordbo-karakteren. Säg mig, om tonen i berättelsen icke är enfaldig,
lugn; om deri finnes en endaste exaltation hvari författaren
blottar sin natur. Säg mig, om icke hvardags-scenerna äro lika så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
