Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVI
fromt framstälda, som de högsta gudascener. Finnes väl i det
ena mer affektation, än i det andra, oaktadt spräket på
mångfaldiga ställen är uselt. Säg mig, om icke bland alla dessa
personer hvarje karakter är strängt iakttagen, fast mer eller
mindre genomförd, efter den andel hvarje person torde hafva i
huvudhändelsernas gång. Har jag syndat emot anförda punkter, så
har det varit arfsynd, icke verksynd, som ledt mig i fallet; ty
jag har ansett mitt hufvudämne som det herrligaste och käraste,
jag nånsin kunnat förebilda mig, och det har icke varit bit vid
bit jag tänkt limma derpå, liksom en snickares fanering. Jag
har alltid sett det som ett helt, och föga aktat på bisakerna;
derför hafva dessa så ofta blifvit tillmängda för att gagna det
förra, ßihändelser, bipersoner fordras i ett sådant stycke, om
det skall kunna få tydligt sammanhang och fullständig utveckling
till tid och rum. Hvarföre kunde jag då icke så väl få taga
dessa bipersoner och bihändelser ur den tid och det rum, hvari
hufvudpersonerna sjelfva rörde sig? Har jag illa begagnat dessa
vehiklar, är det mitt fel, icke deras, — och detta fel består
icke deri att jag begagnat dem, utan deri att jag icke var vuxen
en stor händelses utveckling, icke rätt begrep att draga på dessa
trådar, som skulle sätta mitt skuggspel i fart, icke var nog
invigd i naturens oändliga utvecklingsprocess, ifrån cedern ända
till isopen (för att nyttja din egen bild). Se, deri ligger felet
hos mig. Hvar finnes ett stort eller ett litet för det sanna
snillet? Allt nog, jag erkänner min egen synd emot de sägner
jag begagnat, men frikänner dem. Jag har emellertid haft,
under det jag skref Åsarne, en balsam mot de farligaste
sjukdomar, de hårdaste motgångar i min ålders dagar; och som det
mesta blifvit författadt på sjuksängen, kunde endast fantasien,
icke beläsenheten vara min ledare. — Med den frihet jag
behandlat Arngrims, Starkodds, Heidis, Gylfes, Ullers, Lopters
personer, m, fi., torde mången historiker finna sig föga nöjd;
men jag har icke gått emot sanningen, der jag trott att den
kunde tjena mitt syfte, och jag tror att det som skedde eller
diktades för tusen år sedan kan hafva lika så mycket inre
betyd-ning, som det man nu diktar. Mitt barnasinne, hvilket aldrig,
näst Guds hjelp, öfvergifver mig, hänger så gerna vid det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
