Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVII
fadershuset — Norden. Om jag sjelf uppdiktat en Gylfe, en
Heidi, en Asa-Oden, eller Thor, hade jag änd& icke mälat dem
annorlunda. Hvad är Geijers viking? En fingerad person utan
namn; men den form, hvari han framträder, och den ande, som
de honom omgifvande fornbilder ingjuta i honom, göra honom
verklig. Då all dikt sålunda kan blifva sanning, kan ju all
sanning äfvenledes framstå som dikt? Hvad Gud låter ske här i
tiden är ju sanning, och således den renaste dikt i gudomlig bild?
Med rent barnasinne har jag sett allt, känt allt, och jag kan
aldrig blifva annat än ett barn, — vresigt, nyckfullt, men
hjert-ligen älskande, öfverlåtande och uppoflrande. Så har jag varit i
mina kraftfullaste dagar; huru skulle jag kunna blifva annorlunda
nu, då jag åter blifver barn på nytt? Gud har risat mig för
mina många nycker, och jag behöfde dessa bastonnader mera
än alla andra. Likväl är allt inom mig riktadt åt ett och samma
håll, och jag får icke, jag kan icke rasta. Jag måste skapa.
Vare sig gymnastik, fäktning, byggeri, plantering, eller
rimmeri, — skapa måste jag. Derföre har man så svårt att förstå
mig, derföre kan jag icke tillhöra min tid och dess teorier. Vid
Gud! jag fördömmer icke det minsta af hvad andra före mig
eller bredvid mig göra; tvertom: jag ser, jag läser, jag njuter
äfven af den obetydligaste produkt. Men skapa måste jag sjelf,
ty intet annat än den rena naturen är min lärare. Och huru
skulle jag med detta lynne kunna fjettra mig sjelf, som du
tror? — Nej, broderi Häri har du, af gammal praxis, mera
teoretiserat öfver, än verkeligen skådat in i mitt väsen. Äfven
du har dina förutfattade meningar, och ditt djupa snille, din
trogna känsla falla stundom tillbaka i fantasier, som du under
ungdoms-åren exequerade på själarnes panharmonika. Korteligen,
jag har med full sjelfständighet sökt framställa mina poetiska
svärmerier, och aldrig velat synas beläsen. Redan i l:sta
slutanmärkningen har jag sagt att det historiska stoffet icke borde
förblandas med sjelfva rimmet. Har ej Shakspeare af otaliga
historiska företeelser sammansatt sina dramatiska verk? Men
hvarför strida emot sanningen, der man kan följa henne utan
att mörda poesien? Hade Shakspeare väl låtit en flotta
hamn-lägga vid en stad, der ingen sjö finnes, om han känt dess läge?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
