Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
sin älskade maka med bröderna två
han qvarlemnat der ,4); och hon stod för hans sinne
som dimhöljda stjernan för vandrarn plär gå.
Sen tänkte han åter hur börja han skulle
sitt intåg till Gylfe, och sednast derpå
han nedsjönk vid altart, som der på en kulle
han upprest. Än slumrande låg han vid det,
när Hermod sin Lättfote stanna lät
och ropade: "Son!" — Och hans ättling, som hörde
gudomliga ljudet, frän gräsbädden for
och såg på sin far: hans förundran var stor.
Men Guden så kärligen hjessan berörde
på sonen, som åter nu slumrade in;
då hviskade Hermod till ättlingen sin:
"Arf jag dig bringar
’’från höga Valhalla,
’och runmärkta ringar,
"åt Diarne alla.
"Tagen Gudars namn!
"Tagen Gudars hamn!"
Så talade Hermod och flög derifrån
på Lättfot; men ännu gaf luften ett dån
af farten, att sonen den sjelf hörde brusa.
Så Vättarnes vingar kring skogsbrynen susa.
Men Hermoders redan förgudade son,
med stirrande ögon i åderspänd panna,
sig reste, bet viftande allt det som skett,
14) Vid AsaOdens utvandring, lemnade han sin maka och sina bröder Vile
och Ve qvar i Asgård. Ynglingasagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
