Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\u
han grep åt den bäste; men denne strax flydde.
Nu Jätten i harmen förstärkte sitt lopp
och grep i en annan, vid gyllene stången.
Den Gullfaxe het; när han kände sig fången,
han stegrande hof sig på bakbenen opp.
Med hopkrymta ryggkotor; hopp efter hopp
han gjorde, att undan från Starkodder slippa;
men Jätten han talade, hånfull och kall:
»Jag ser dig så lydigt härjemte mig trippa;
»och tacksamt din lydnad belöna jag skall,
»med hafre och hö, i mitt fjällhuggna stall.»
Så Starkodder. Rofvet ur sköldborgen fördes;
de gångare klagligen gnägga nu hördes.
Men, störde af stridens förfärliga dån,
ej Diar, ej kämpar bemärkt detta rån.
Förvirringen tilltog bland Asar, och åter
de Jättar och Jotar, med brusande fart,
mot sköldborgen drogo. Ett härgny der vardt,
förfärligt att höra! Så stundom det låter
i grufvornas djup, när ett hvalf störtar kull:
dess pelare sjunka, dess stenväggar bräckas,
de skärningar ljunga, och blossen de släckas;
här stockar och ställningar, stenblock och mull,
der husdjur och menniskor, allt om hvartannat,
som nedstörtat fullt, eller halfväges stannat,
än nedsegnar långsamt, än ramlar och gnyr,
och allt, som är ofvanför, häpnar och flyr;
så stridsgny steg opp bland de stridandes skaror,
så hvimlade allt, mellan dödar och faror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
