Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Så händer om våren, vid solståndets dar,
när yrväder rasat kring hedar och lunder:
det stannar helt plötsligt, och strax på en gång
blir luften så stilla, och solen framträder,
och foglarna återbegynna sin sång,
i träden, som skina med snöhvita kläder,
dem solen omsider försmälter så mildt,
sen yrande molnen sin kämpakraft spillt.
Nu vårdmänner ställdes kring höjder och stränder,
nu sårade sköttes, med varsamma händer,
af mor eller mö, som med ömhetens tår,
i hemlighet badade älsklingens sår.
Nu talades mycket, om blodiga färden,
af svenner och Diar, vid stockeldars sken.
Här kastades handlöst, på knubb eller sten,
de trubbiga spjuten och eggbrutna svärden.
Der hjelmar och brynjor och sköldar man såg,
af jättehugg bögliga, ojemna glindra;
så skiftar i månsken den rullande våg,
hvars öfversta fläckar försilfrade tindra.
Omsider en måltid, så tarflig som kort,
af ungmör beredes; och slutligen jagas
af Sömnalfer, q valen och tröttheten bort,
tills östern ånyo i gullskyar dagas.
Se, hinsidan Stocksund, en holme der fanns,
hvars kulle på hjessan bar granskogens krans;
der restes för slagne det skyhöga bålet.
Snart allt, till det sorgliga ändamålet
var färdigt, och solen från himmelens rund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
