Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
pà Sigurlam blickar den hyfagra tärna;
ty hjertat för herrsklystne Uller månd slå
Men Asiaöfverdrott oförtänkt trädde
till Sigurlam fram, der vid Hejdi han stod.
Det skarpsynta vittnet ej Ungdrotten glädde:
han bortgick, med anletet färgadt i blod,
der kärlek och harm syntes nära hvarannan.
Men inne hos Gylfe, vid mjödfyllda kannan,
satt AsiaOden. Två ekar likså
tillhopa i fullmånes silfverglans stå.
Om Noreg är samtalet. Gylfe då säger:
Det fjällandet höga mång härlighet äger;
"dess skatter ej tömmas. I haf och i berg
"bevakas de både af Vätte och Dverg.
"Dess snöfjällar famnas af leende stränder;
"mång guldlystna köpmän, från fjärmaste länder,
"försöka att suga dess innersta merg.
"Men icke de nå den. För djup är dess gömma;
"ej tusende, tusende slägten den tömma:
"dess lock är af flottande ismassor lagdt,
"i bottnen gå sprutande hvalar på vakt."
Och mycket om Noreg den gamle hörs glamma,
då ropar vid dörren en vårdman förskräckt:
Här kommer en Jätte, af varghud betäckt;
"hitin vill han tränga." Och se, i det samma
der inkom en man. öfver hela hans kropp,
från hjessa till häl, en vargkåpa hängde.
Han fram mellan nyfikna Hirdmänner trängder
och ifrigt mot namnstore gästen han lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
