Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Från högsätet AsiaOden steg opp.
Men främlingen blottat sig: hastigt i famnen
sjönk Säminger djerfve, hans älskade son;
så stormvräkta seglaren smyger i hamnen.
"Du blef då från Jättarnes grymhet och hån
"befriad? Hvi lät jag af oro mig qvälja!
"T Sigtun du må dina öden förtälja.
"Men helsa nu Gylfe, som hyllat vår ätt."
Än ned och än oppåt de mjödströmmar forsa
i djuphvälfda kannan; hon tömdes ej lätt.
Sen skildes de gamle, på redeligt sätt.
I Sigtuna frågor och gåtor sig korsa
kring Säminger: "huru och hvar och af hvem
"han frälstes?" Men ingen besvarade dem.
Nu kom ock från Hethes bördiga dalar
den ljuslette Beldegg. Han lemnat sitt hem,
sen Alfrun, hans hälft, trädt i Eljudners salar.
Om bragdstore Skjold och om Gefion han talar;
men intet om Alf eller Gaute han sport.
När horndrycken gästerna talfria gjort,
bad Asia-Öfverdrott Säming berätta
de öden han mött, och han talade detta:
"Min saga är enkel. I striden, du vet,
’en qvinnohamn gick, hvilken öndurdys het.
"När Thjasse mig sårat, hon kom, och då lade
"fem Gygjor mig opp öfver korsade spjut;
"till närmaste bergshåla hunnit vi hade,
"då efter sin dagsfärd de hvilade ut.
"Af öndurdys der jag förbands; men hon sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
