Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
aktighet, på de deri befintliga namn, och på serskildta uttryck. Början af denna
saga — och blott denna begagnas till förevarande stycke — förekommer mig
icke det minsta fabelaktig, utan i det högsta enkel- De vidunderliga upptraden,
som berättaren gång efter gång omtalar, och det orimliga hvarmed han i
synnerhet utstofferar utländska föremål, hör icke till den] tidpunkt i vår historia,
som jag här sökt framställa, och som innefattas i sagans första kapitel. Att
med våld taga sig hustru, hörde till den tidens näfrätt, och i denna
kärleks-händelse ligger visserligen icke något mera fabelaktigt, än hvad enhvar enlevering
våra dagar framter. Att Haloge genom sin trolldom gjort det omöjligt för Vifel
och Veset att mera återkomma till Halogaland, torde lätteligen kunna förklaras
genom hans klokhet eller hans magt, såsom detta lands beherskare. Klokhet
blef fordomdags ofta benämd trolldom, och äfven brukas i Svenskan det ordspråket
om en inskränkt varelse, att han icke är någon trollkarl.
Rörande denna sagas ålder, bestämd af dess nuvarande språkform, har jag
intet att anföra, vidare än hvad jag redan i allmänhet yttrat i slutanmärkningen till
4:de sången; och får jag nu tala om de slägtnamn, som i början af denna
forn-sägn förekomma. Att Loge, som betyder Låga, och Glöd, hans maka, aflade
Eysa (kol) och Eymer eller Eymeira (eldmörja), torde likaså litet bevisa att
dessa 4 personer äro blott uppdigtade af sagoskrifvarne, som det kan anses för
ogrundadt, att minst 8 konungar i Sverige hetat Karl, och varit stora härmän
till lands eller till* sjös, samt 7 konungar i Danmark, som alla hetat Mristna
(Christiania). Den skenbara allegori, som ligger i namnet, gör deras sagor, som burit
det, icke mindre tillförlitliga. Icke blott fädrens sed att bruka naturbilder till
menniskonamn, eller att gifva en stor mängd sådana åt deras öfvergnd eller bruka
många namn, som rimma med andra namn, utan äfven vår egen tids sed
betatager allt det vidunderliga, som tyckes ligga i de fyra omtalte allegoriska
namnens kedja. Annu äro i flera Svenska landskap blott några få dopnamn
brukliga, och ofta kan far efter far, son efter son hafva ett och samma namn, liksom
i fordna Thorgny-ätten.
Om den Thorgerd Horgabrud, som i Nials saga omtalas och i Skalda säges
vara Haloges dotter, och den Yrpu, som kallas hennes syster, med någon visshet
kan läggas till Haloges konungaätt, då har ju den allegoriska länken blifvit
bruten genom dessas namn. Att Vifel och Veset haft ättmän, som blifvit nämnda
efter dem, och sagoskrifvaren, med uteslutande af mellanleden, förvexlat de äldre
stambröderna med deras ättling, kan utan väld antagas. Namnen Vifel och
Veset äro någorlunda lika Vile och Ve, Odens bröder, och dessa namn
förekomma så ofta både i Eddorna och i sagor, att man svårligen kan tvifla, det
äfven historiska personer burit dem. Att dessa namn först blifvit uttänkta i
mytisk mening, är väl säkert; men de’ blefvo sedan öfverflyttade på
historiska personer, liksom katolska gossebarn ännu döpas Jesus eller Maria. Kanske^
hafva Vifel oeh Veset antagit dessa namn, sedan de blifvit med Asaätten
beslägtade genom Säming, eller också för att under flykten dölja sitt uppehållsställe för
den mägtige Haloge. Att en sagoförfattare gör sin hjelte högättad, härledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
