Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
Omsider när Onar på stjernvägen kom,
de slumrade in. Sof Hergrimer glade
så djupt och stilla. Men makan, som hade
förfarande drömmar, spratt till, likasom
en Vätte i skogsfalL Hon ropade: »Make!
»Jag ser, att dig famnar en mångvingad drake.
»O! jag har förvållat din död; men jag svär
»att följa dig, hvart ock din bana dig leder.
»O, bifall den renaste bön jag dig beder!»
Då svarade Hergrim: »Du villad ju är
»af Sömnalfen?» — Sade nu Ogn: »Du skall finna
»att mod icke fattas en älskande qvinna»
Han talte: »Du tror då, att mod jag ej har,
»att skåda den skräckbild din inbillning danat?»
Hon ropade: »Ve, oss! Ej digtad den var;
»dig Starkodder Jätte till envige manat»
»Ha!« svarade Hergrim: »Jag länge det anat.
»Hvem skonar väl den, som din älskare blef?
»Hans våld emot dig har jag listigen hämnat,
»må han nu bestraffa det svek jag bedref!
»Om Gudar till Starkodders offer mig ämnat,
»mitt lif var dock sällt, när jag dig varit kär»
Djupt suckade Ogn: »O, att Åsarne lemnat
»dig råd eller hjelp ... Men allena du är!...»
Då sade han stolt: »Är min ära dig kär?
»Jag sjelf stal från Starkodd hans brud, och jag låter
»ej vän eller fiende böta för mig.
»Men visligt för alla vår tvekamp förtig!»
Så samtalet. Länge den väna dock gråter,
fast Hergrimer ömt henne sluter till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
