Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Mång dagar förflöto. Med skämtan och gamman,
han sökte att muntra sin bäfvande hälft.
Omsider de farorna glömde tillsamman,
förrn Måne på nytt sin sköld hade hvälft.
Men tiden till Sämingers bröllopp var redan
för handen, och långväga gäst, längesedan,
på färden begifvit sig, flock efter flock;
så flyttfoglar tåga. Sig närmade ock,
med hela sitt hushåll, den högsinte Svade,
samt Mjell den hvitarmade. Hon med sig hade
den Blotmannen Thorre, sin bror, och hans ätt
i följe. Fast icke det lyckades lätt
att mildra hans sinne: okynnig han syntes,
när resan beslöts och när resan begyntes.
Han mumlade nu till hvitarmade Mjell:
»Din tärna väl sagt mig, hur ned bland de döde
»din make har gått, och huru ditt öde
»i dimmor förmörkats. Kring dalar och fjäll,
»beslöt jag att efter dig spejande tåga.
»Jag lydde en syn, som jag fick i en dröm,
»och glömde, i vådan, att Gudarne fråga.
»Jag rusade bort såsom fjällarnas ström,
»med Göa den lilla, och Nore och Göre.
»Jag vågade icke att öfverge dem,
»om hatfulle Thjasse med Hård verk nu vore
»på återfärd, förrän jag sjelf hunnit hem.
»Men Gudar mig straffat för det jag dem glömde;
»jag fann dig, och såg — o, min fasa är stor!
»Med Nordgudars ovän, med AsiaThor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
