Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
»jag såg att du fraggande gullhornet tömde!
»Och dig jag dock Lydde. Jag följer — och hvart?
»Till Haloge, hvilken mot Nordgudar vägar
»alt trotsa. Men hämnarens ljungeld ren lägar;
»den rigtas, och drabbar förhånaren snart.»
Så Blotmannen Thorre. Man längre nu tågar;
men se, då man närmare Holgaland kom,
och AsiaDiar de vandrande mötte,
strax Thorre sin blot-ten i jorden då stötte,
och villé med hela sin ätt vända om.
I harmen han tog liten Göa vid handen,
så hårdt, att hon våndades, ängsligt hon vred
sin liijearm. Snöhvita Hjel! äfven led;
men sökte att lugna den brusande anden.
Hon hviskade: »Glöm ej Kung Dumbers fall.
»O broder. Ett offer sjelf blifva du skall,
»om Hårdverk och Thjasse dig möta. Och ville
»du lemna båd mig och den värnlöse lille
»åt mördarne? Då såsom de är du kall.
Hön teg. Men den stilla, framsmygande tåren
förmildrade Thorre. Då bad hon igen:
»Vi Holgaland hunnit; o, följ oss dock än!»
Då mumlade Thorre — de gråsprängda håren
sig reste af vrede: — »Ja, Åsarne vill
»jag följa, som ulf följer hjordar i spåren.
»Nyss Glöd mig en uppmaning skickat dertill.
»Mot Asar jag icke min arm tänker lyfta;
»bereda dem gudaförhånares lön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
