Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3<M
»Må Asar, som qväda alltjemt vid ditt bord,
»mig höra; ty Harbard är alltid upprigtig.
»Mig Thjasse har sändt, och jag förer hans ord.
»Han glömmer den vanära honom blef gjord,
»i striden vid Stocksund. Han glömmer att friden
»emellan oss bröts i gemensama striden.
»Han vet att försvagad din stridslycka är,
»sen Vifel och Veset ej leda din här.
»Ja, frid hela Haloges ätt han förunnar;
»men blott med ett vilkor. Hör hvad jag förkunnar:
»med Åsarne freden du bryta skall,
»om icke, så dela de brottsliges fall.»
Sig Åsarne reste med vänner och fränder:
»Hej, sköld uppå arm! Hej, svärd uti händer!»
Då uppstod der inne ett vapengny;
det genljöd derute mot högan sky.
När AsaThor säg denne hånfulle Jätte,
han ropade: »Troll! Du i Hvergelm berätte,
»hur jag dina hädelser lönat har.»
Och svärdet han hof. Men det hånliga svar
af Harbard han fick: »Ingen elf oss emellan
»nu ligger; dock har jag en fridsstaf. Och sällan
»man glömmer, att härold är sjelf sitt försvar
»ty det är en häfd ibland ärliga kämpar.
»Kan hända du sjelf detta namn icke lämpar
»på dig? Nå välan! Fast oväpnad jag är,
»af värd eller gäst ingen frid jag begär.»
Så Harbard. Nu började Haloge stamma.
Ur ögonen gick der en hotande flamma.
Ling. L 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
